Avsnitt 2 - GÄSTINLÄGG

Psykisk ohläsa

Detta är skrivet av mig, bloggägaren, Emmy. Jag är så otroligt tacksam för att ni vill dela med er av era berättelser och att ni ställer upp. Ni gör världen bättre. Stort tack till Sandra för detta inlägg, ni hittar hennes blogg HÄR.
Nu till det bästa, hennes inlägg.



Hej!
Mitt namn är Sandra-Marie Jägenstedt därav mitt bloggnamn som är "jagsandramarie" men alla kallar mig Sandra 🙂 Jag är 29 år och blir 30 i höst.
Verkligen super kul att få gästblogga här, det är första gången och hur bra är det inte då att gästblogga om nått som är så sjukt viktigt!
I det här inlägget kommer jag korta ner min historia om min psykiska ohälsa.
Mina diagnoser är:
* Panik ångest
* Generell ångest
* Depression

Det man måste göra om man får jobbiga diagnoser är att försöka vända på det negativa. Alla diagnoser kan faktiskt ha nått gott med sig men tyvärr kan inte jag vända på dessa åt dig. Det är bara DU som fått din diagnos eller diagnoser som kan upptäcka dom positiva egenskaperna som en diagnos faktiskt alltid på nått sätt ger dig!
Och självklart är det alltid viktigt att se till att den hjälpen du får verkligen känns att just den hjälper.
Dom 3 Att:
Att bli bortglömd av sin egen doktor.
Ja, det är faktiskt precis vad som hänt mig. I oktober fick jag träffa min nya läkare som fick ta över mig då den innan skulle sluta. Vi mer eller mindre bara träffades för att skriva ut mer medicin till mig vilket hon gjorde och sa att vi skulle ses igen om 3 månader. Efter 1 månad drygt så skulle jag hämta ut mer medicin men inser då att läkaren har skrivit ut fel medicin, det var inte den jag skulle ha alls! Jag försökte ringa på läkarens telefontider men fick aldrig nått svar. Och ni som vet, ni vet.. att sånt här gör verkligen att man tappar ork och nästan bara blir helt lam! Mitt i allt detta så blev jag även gravid med min sambo, som var både en lycka och osäkerhet. Men kort om det så var inte graviditeten så riskfri med dom symptomen jag hade så jag gick igenom en abort, bara det är tufft i sig. Och ca 3 veckor efter aborten fick jag en cysta i ländryggen som fick opereras bort så ja, tiden har flugit iväg i dessa problem så nu är det dags att jaga min läkare, igen. Att jag faktiskt tagit mig igenom dessa perioder utan medicin också.. wow!
Att känna sig motarbetad av sin egen kropp.
Ja, man kan verkligen tycka att det har känts och känns så enda sen man får just panik ångest. Den dyker upp lite när som helst när den känner för. Men det intressanta i detta är att när det väl gäller och att det inte finns någon plats för ångesten så är den som bortblåst! Okej!
Jag ska ge ett exempel:
Säg att du tycker det är obehagligt när andra människor skadar sig men när någon väl gör det och du är den enda personen i närheten som kan hjälpa till så gör du faktiskt det! Och ångesten du känner hela tiden som alltid ligger och flåsar dig i nacken är då som bortblåst! Tänker man på det så är faktiskt ångest ingenting läskigt alls bara mer irriterande när den väl är där. Och enligt mig är det en bra inställning!
Att aldrig ge upp.
Nej! Vi ger aldrig upp! För vi ångest människor är såna riktiga kämpar. Vi kan faktiskt ta oss an egentligen vad som helst. Men utifrån anses vi som svaga. Där kan man återigen komma tillbaka till det positiva med diagnoser. Vi är dom som går igenom nått som får oss att våga känna våra egna känslor och det är både en fin och en STOR egenskap att ha i dagens samhälle. Enligt mig iaf, håller du med?

Tack för att just du tog dig tid att läsa mitt gästinlägg här! Har du några frågor till mig eller vill veta mer om mig så finns jag på nouw under bloggnamnet jagsandramarie eller på instagram där jag också heter jagsandramarie. Hoppas vi ses! Jag vill hjälpa er alla ❤
KLICKA HÄR FÖR ATT KOMMA TILL BLOGGEN

För alltid er, Emmy Andersson

Gillar

Kommentarer

  • Instagram
  • Nouw
  • Snapchat
  • Twitter