Psykolog – Ett tabubelagt ämne

Psykisk ohläsa

Att må dåligt och att ha psykisk ohälsa har under de senaste åren vart ett ämne som fler och fler har vågat öppna upp sig om. Inklusive mig själv, varför ska man dölja hur man mår? Man får inte en sämre ställning i rangen för det, eller det borde inte vara så. Jag har större delen av mitt liv mått dåligt psykiskt, redan sedan tidiga tonåren. Jag vet hur det är och lider med de unga personerna som fortfarande söker efter sig själva. De som försöker komma på hur man ska vara, vill vara och vem man är och vill framstå som. Emmy, 25, letar fortfarande efter vem hon är, men börjar komma närmare ett svar. Det är inte lätt.

Den senaste tiden har jag börjat ifrågasätta vissa saker i mitt liv, varför jag höll så hårt i vissa vänner, varför jag har tagit vissa beslut i livet och varför jag har kvar en del personer som egentligen inte får mig att må bra. Är det bara för att det ’’ska’’ vara och har alltid vart så?

Som jag skrev tidigare så har jag under många års tid mått dåligt, detta har vart i form av ångest, oro, depressioner och ätstörningar. Ätstörningarna är inte bulimi eller anorexia, att ha en ätstörning kan vara mycket annat. När jag mår dåligt så slutar jag äta, inte för att jag vill bli smalare, utan för att jag inte har någon lust. Jag ser ingen mening med det just då.

För mig kommer allt ovan i perioder. Just nu är jag i en sådan period och det som hjälper mig i ångesten är att skriva och det har alltid hjälpt. Det är enklare att skriva ner mina tankar i ord och det är ju faktiskt varför jag har den här bloggen, jag startade den för många år sedan mitt i en depression och den hjälpte mig ur det. Grejen är att jag bryr mig inte om hur många som läser det, så länge jag får skriva av mig och trycka på ’’publicera’’ så släpper ångesten för mig. Idag har jag mycket ångest och oro. Oro inför framtiden, jobbet och framför allt mig själv, hur ska jag ta mig ur detta? Ätstörningen är under kontroll, jag äter det jag behöver under dagen för att orka men sen sitter jag med min familj och äter middag, varje kväll.

Att ta sig ur en sådan här jävla period är tufft, man behöver vara modig, ärlig och sårbar. Jag har tagit beslutet om att jag ska ge psykologer en ny chans. Jag har bara gått till psykologer och kuratorer för att någon har sagt åt mig att göra det. Idag tog jag mig i kragen och vill göra det beslutet för mig själv. Jag tror att anledningen är för att nu har jag en familj, en dotter och en sambo som älskar mig villkorslöst. Jag har ingenting att bevisa för dem. Jag vill vara en förebild för min dotter även om hon inte förstår det idag, pga hennes ålder, men i framtiden så vill jag vara stolt över att säga att jag vet vem jag är, jag kunde ta ett beslut som skulle få mig att må bättre, för min egen skull och för hennes.

Men min första tanke var såklart; Vågar jag berätta det här för någon? Emil? Mina vänner? Men då slog det mig, jag har alltid vart öppen med alla om allt, till och med mitt missfall. Hur kan jag ens tänka tanken att det skulle vara pinsamt att prata med någon när det bara skulle få mig till en bättre människa? Jag tycker att vi ska hylla personer som går och pratar med någon, det ska inte vara en jobbig grej. Det är för din skull som du går dit och inte för någon annans. Vi lever i 2021 och det ska inte vara tabu att berätta om ens mående. Folk ska inte tycka eller tänka annorlunda om dig pga det, alla behöver prata med någon. Det kan vara en mamma, en kompis eller en legitimerad psykolog som kan ge dig de verktyg du behöver.

Jag tror att alla behöver prata med en psykolog någon gång i sitt liv, ingen lever ett perfekt och sorglöst liv. Även om vi alla skulle önska det. Det kan vara jobbigt att börja prata med en främmande människa om det mest sårbara i ens kropp, då ska det inte vara jobbigt att prata om det med någon du litar på. Imorgon är det jag som bokar en tid hos en psykolog, jag kommer att dela med mig av denna resa ännu en gång. Här, på bloggen.

För alltid er, Emmy Andersson

Gillar

Kommentarer

  • Instagram
  • Nouw
  • Snapchat
  • Twitter