Jag hatar panikångest.

Psykisk ohläsa

Det enda som hjälper mig genom en panikattack är detta. Att få skriva ner attacken detalj för detalj.


Det började redan i morse, kände att det var tungt över bröstet men vägrade att ångest skulle förstöra min dag. Åkte hem till min mormor och sedan hem för att packa till Stockholm imorgon. Efter det skulle jag åka hem till Emil när mamma ringde, när jag pratar med henne hamnar jag i en bilkö på E18.


Så vi lägger på och jag bestämmer mig för att försöka komma där ifrån så fort som möjligt och åka till henne. Paniken började komma och tankarna med. ''Tänk om jag inte kommer här ifrån'' ''Tänk om jag inte hinner med allt jag ska göra idag'' ''Tänk om, tänk om.''


Skrev till Emil att jag kommer få en panik ångest attack och han skriver direkt att jag ska komma till hans jobb så jag slipper vara ensam. men det var redan försent.. Jag fick köra hem så fort jag bara kunde innan det bröt ut helt och hållet. Hyperventilerande, grinandes och panikslagen lägger jag mig i sängen, upp och ner mellan sängen och golvet. Går fram och tillbaka, fram och tillbaka, försöker andas mig igenom det med det går inte. Så nu sitter jag här med snor och tårar rinnandes ner för mitt ansikte och försöker skriva bort det.

Nu är jag trött. Jag hatar panikångest.

För alltid er, Emmy Andersson

Gillar

Kommentarer

  • Instagram
  • Nouw
  • Snapchat
  • Twitter