​Om allt har en början betyder det att att allt har ett slut?

Det var en gång börjas det, men får alla sina lyckliga slut? Eller är det bara en illusion, en föreställning vi spelar upp för oss själva? Så att vi kan klara dagen.

Är kärleken själv en illusion? Ligger kärleken i våra instinkter eller är det något människan har kommit på under evolutionens gång? Vad är det som bestämmer vem vi blir kära i, vem vi förälskar oss i och vem vi älskar för all framtid? Ligger det i våra gener eller är det var och en av oss som bestämmer själv? Om kärleken är en illusion, en känsla man själv bygger upp då kan den väl lika lätt täras ner. Som en pyramid byggt av kort. Kan vi själva sluta älska nån för att det är det bästa för oss? Kan vi tvinga oss att glömma och leva vidare? Glömma hennes leende, hans ögon, deras skratt, våra upplevelser. Försöka kan man, men se hur långt det tar dig.

Visst kan man böja sig, falla ner på knä och börja bygga ihop pusslet som heter ditt hjärta, men för varje gång den krossas tappar man bort en pusselbit, en bit av sig själv.


För alltid er, Emmy Andersson

Gillar

Kommentarer

  • Instagram
  • Nouw
  • Snapchat
  • Twitter